awake in a dream at midnight

Jag drömmer mycket nu på sistone: långa, invecklade drömmar med en logik som håller till och med när jag återberättar drömmarna för min snällt lyssnande men måttligt intresserade make. Jaja – jag tycker de är fascinerande i alla fall.

För övrigt slog det mig tidigare att jag nu för tiden blir riktigt übergrinig om jag inte fått mer än sex timmars sömn på natten. I detta finns kanske en hög igenkänningsfaktor för många av mina k. läsare, men då kan jag tala om att jag för ett halvår sen ansåg mig ovanligt lyckligt lottad och utsövd som en daggfrisk huggorm om jag hade fått sova så mycket som fem timmar (vilket jag förstås sällan fick).

Numera sover Lille George hela natten utan att vakna alls, medan hennes syster Julflickan istället har tagit för vana att komma tassande vid pass klockan sex för att sova det sista hos oss. Befinner jag mig på rätt ställe i en sömncykel kan jag somna om, men gör jag det inte ligger jag och blir förbannad för att jag inte kan det.

Nu känns det nääästan osökt att ge en lägesrapport på språkutvecklingsfronten. Lille George har börjat formulera fler ord än titta och pappa: nu säger hon kaka och bebis och gurka och groda samt har även hörts säga ärtor. Julflickan läser allt bättre och kan med lite stöd (behövs inte alltid) ljuda sig fram till även ganska långa ord. Skriver gör hon också, på ungefär samma nivå. Fyra bast och en månad: föräldrarna är stolta som ett par tuppar (eller kanske en tupp och en butchhöna).

Vadå gran? Vi kallar det julträd.