These are my salad days

En gång var jag på Tupperwareparty.

För den k. läsare som inte känner mig, eller går omkring med en vrångbild av mig, vill jag först som sist poängtera att Tupperware inte är nåt som man ögonblickligen förknippar med mig. Att jag hamnade på en av dessa skamlösa säljtillställningar berodde heller inte på ett brinnande intresse av att fylla mitt hushåll med praktiska plastpryttlar, utan på att jag ville vara lite normal för en gångs skull, smälta in, vara som fôlk och allt det där. När en av mammorna i babyrytmiken bjöd in samtliga till T-party tackade jag sålunda ja. Köptvång förelåg ju inte. Dessutom lockades det med en ny, jättepraktisk pipmugg för bebisar.

Med största skepsis – som jag dock höll väl dold, eller inbillade mig att jag höll väl dold – anlände jag till värdinnans hem. Man fick sig en genomgång av säljrepresentanten och trakterad med goda mackor och kaffe blev man också. Vilket gratisnöje, tänkte jag, det borde man kanske ta och göra till en vana. Men hur det nu var bar det sig inte bättre än att jag blev den som handlade mest på hela partyt. Alla andra köpte den där pipmuggen, men jag, jag fastnade för en fin blå bunke med lock i vilken man kunde ångkoka saker i mikron. Och allra mest fastnade jag för en salladsslunga i två underbara gröna nyanser.

Salladsslunga! Det måste väl ändå vara det käcka husmoderiets flaggskepp! Men det bisarra är att salladsslungan är en mycket användbar persedel vad skulle jag göra utan min lilla bytta?. Vi som odlar en massa gröna grejer i våra trädgårdssängar kan bli vansinniga på hur man måste stå och skölja varje individuellt litet blad rent från jord, och hur alla de små individerna sen klibbar ihop sig till en enda kollektiv klump som lämpar sig direkt illa för grönsalladstillagning. Salladsslungan eliminerar båda dessa irritationsmoment som genom nån huslig magi. Kan ej överskattas.

Vad är det för lustiga djur som betar i vår trädgård?
Är det träbockar? Nej, det är kragar till odlingsbäddarna
som nymålade och granna väntar på att få trycka ner sina
klövar i jorden och i sinom tid omsluta alla våra salladsblad.

Nåväl: min slunga och min bunke, och pipmuggen som jag också köpte bara för att få känna mig som alla andra, var så dyra att jag fick en liten lockförsedd bonusbytta på köpet. Det var jag förstås ensam om. Hur jag än anstränger mig lyckas jag aldrig vara som alla andra. Men jag vet inte om det är så mycket att hänga läpp för egentligen. Den där pipmuggen må ha tålt både mikrougn och diskmaskin, men dessvärre inte spädbarnständer, så alla andra fick varsin undermålig produkt medan jag fick en salladsslunga som jag vet att jag kommer att leva lycklig med i alla mina dagar.

Rubriksättarens anm: Nej, jag vet vad salad days betyder och att den här rubben inte alls är tillämplig på mitt liv just nu. Men låtar som innehåller nånting med sallad är så sällsynta att man inte kan vara kräsen i en sån här situation. Enda utmanaren jag kunde komma på var Advokatens vise med Shu-bi-dua, och den textsnutten passade om möjligt ännu sämre.