Jag minns en gammal bil

Efter nattens massiva textattack befarar jag att mina k. läsare är alldeles möra och behöver få tänka lite egna tankar i lugn och ro. Därför säger jag inte så mycket idag. Bara:













Det har varit veteranfordonsträff i en folkets park nära mig (67 meter) idag. Solen gassade på plåt och krom och varmkorv och gemytet dallrade. Som jag har en fäbless för stora feta gamla bilar blev det en del bilder att pracka upp här på bloggen. Vassegoda.




















Och sist, eftersom skrivklådan bara låter sig bakbindas och munkavlas en kort stund av aldrig så många foton, kommer en anekdot apropå den här bilden:



Häromdan hämtade jag min äldsta dotter på dagis. Hon och en ungefär jämngammal grabb cyklade omkring som små skrikskrattande jehun och hade hur kul som helst. Rätt som det var hörde jag att de ropade:
"Jäveldvärg! Jäveldvärg!"
Jag, till min dotter:
"Hallå där – vad var det du sa?"
Min dotter drog på det, visste med sig att det var nånting orätt hon hade sagt. "Jäveldvärg", svarade hon så, motvilligt. Jag spände ögonen i henne.
"Jävelberg heter det", sa jag strängt. "Inte Jäveldvärg. Jävelberg! Men ni får inte säga det. Ni måste veta det, men ni ska inte säga det. Jävelberg."
"Jävelberg", upprepade de båda barnen lydigt. "Jävelberg!"
"Bra", sa jag. "Kom ihåg det nu."

Äsch förresten, här kommer två foton till. Den ena visar en blick jag fick ur ett sextioårigt öga, och den andra hur min yngsta dotter klappar en Opel Kapitän. Den bilden är till Martin.