Min L-d är störst i Sverige

På förekommen anledning ägnas dagens blogganteckning åt ett tips till alla pedagoger, barnboksförfattare samt spel- och leksakstillverkare: sluta genast illustrera bokstaven E med eld, elefant, elementarpartikel och elektrokardiogram. Min treåttalftåring har ytterst svårt att lära sig – förstå det kan hon inte på grund av det elakartade fonologiska luret – att L-d och L-efant inte börjar på L.

Bättre vore att låta bilderna till bokstaven E föreställa ek, eka, espri, etcetera.

Nu kommer jag att tänka på den gången i ettan när vi kom till E. För varje ny bokstav fick man rita en bild på den översta tredjedelen av ett A4-ark och där under övade man sen på själva bokstaven (fast om man skrev Ee Ee Ee eller E på framsidan och e på baksidan har singlat ner i glömskans slaskpappershög). Alltnog: tillfrågad av runt-i-klassenvandrande fröken om vad det skulle bli för teckning till mina E svarade jag ekorre.

"Det är för svårt", sa fröken då. "Rita ett eklöv istället."

Och det gjorde jag förstås, eftersom jag alltid varit foglig och auktoritetstroende. Men mor min blev fly förbannad när jag kom hem och berättade det. Om hon skällde på fröken vet jag inte, men vi ritade en hel eskader ekorrar i alla fall.