shit lives forever

Författarna Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril berättar i tidningen Vi 1/2010 hur tomt det känns när de avslutat ett romanbygge, att de då får abstinens och inte vill sluta skriva. Sen upptäckte de rätt som det var att de kunde skriva tillsammans: inte sina sedvanliga höglitterära böcker, utan nånting i en helt annan stil och genre. Nog för att jag är en ivrig tillskyndare av gemensamma projekt och familjeterapi och nog för att det gläder mig när jag ser ett strävsamt par trivas ihop och dra åt samma håll, men …
Men: själv skulle jag inte ha låtit publicera min patientjournal.
Hypnotisören är den uslaste deckare jag nånsin läst. De 571 sidorna är skådeplats för ett galleri av pappfigurer plattare än några som nånsin suttit i ett Agatha Christie-bibliotek och lyssnat medan detektiven presenterat gåtans osannolika lösning. Faktiskt besitter huvudrollspolisen också en Miss Marplesk klarsyn som hellre borde kallas klärvoajans där han går omkring och bara vet och känner på sig och förstår hur allting ligger till och hänger ihop och vilka känslor som de andra pappdockorna nödtorftigt försöker dölja – ett mästerstycke egentligen med tanke på att de inte tycks rymma ens den mest rudimentära förmåga till reflektion. Amatörpsykologologi på mellanstadienivå styr de komplett intresselösa personernas agerande, också när de rusar runt som Duracellkaniner på affe trots skador som skulle ha golvat en tredimensionell mänska grundligt.

Emellertid förekommer en ganska schysst samlagsscen på en halvsida eller så.
Paret Ahndoril häpnar kokett över det faktum att deras alias spräcktes redan innan boken hade kommit ut. Den krassa recensenten misstänker att det inte alls var nån slump: utan de respektabla namnen som fond skulle den här smörjan aldrig ha sålt lika mycket. Alla litterärt ängsliga som inte vågat läsa deckare av rädsla för att bli stigmatiserade kan nu i öppen dager och på öppen gata göra det: titta, prettoförfattarna säger att det är okej att läsa underhållningslitteratur! Pilutta dej!

*Nej, inte Maken.
Etiketter: ahndoril, böcker, hypnotisören
<< Home