så hupper ja i älva

Anfall utbrott frispel De har såna perioder emellanåt ursinne vansinne terrorvrål Det går över så småningom klösa bita sparka nypa slå Det är inte föräldern det är fel på

Barna bad att få köpa lördagsgodiset redan idag.

"Men ni är med på att ni inte får äta det förrän imorron? Efter frukosten?"
"Jaa!"
"Ja mamma!"

Fast Lillis som visserligen redan fyllt tre men som trots allt inte är mer än tre blev ändå så besviken när hon inte genast fick börja snaska att hon hov upp sin förbluffande starka stämma (det är som med de små gulliga fjuniga pippifåglarna som, inser man med jämna mellanrum, faktiskt kvittrar så det hörs in genom alla väggar och stängda fönster: i en liten näpen snuttegullkropp bor en mistlurarnas en megafonernas en tordönets arvtagare) i ett mycket, mycket expressivt vrål. Slog mig gjorde hon också när jag lyfte upp henne från golvet, och stack fingret i örat på mig och drog så hårt hon kunde. Men jag har ju bestämt mig nu för att inte tappa fattningen i såna situationer (jag har egentligen aldrig varit särskilt dålig på att behålla den, eftersom det ofta är så lätt att förstå de häftiga reaktionerna), och i den röda* köpladan har man förstånd på att servera varmkorv nästan lika billigt som på den svenska möbeljätten: denna välsignade momentanmat måtte ha räddat miljoner familjer från fullständigt haveri så som den gjorde för oss idag, halleleelujaa, här kommer vi ögonblickligen att tänka på frikyrkopastorn i Nile City, han med falukorven diskret nerstoppad utmed ena låret, och vi förstår med ens att det finns ett gabardinbyxetajt samband mellan korvar och frälsning

fast nog av: med väl bibehållen fattning såg jag Varmkorv! Hörni, vill ni ha varsin varmkorv! Jo det ville de, och ljudet och tåreflödet hejdades som om en säkring löst ut. Lugnet medelst korvning återställt. Mirakulöst, sa jag mirakulöst? Eller välsignat?

Utanför hittade den förnöjda Lilis en liten stolpe som hon svängde runt runt ikring med den halvglufsade korven i ena handen, och hon sa mitt i varvet Fölåt mamma föatt jag blev så ajj föut! Tre år, sa jag tre år? Eller välsignad?

*Är det inte lustigt att den kommunistiska köpladan har blått som sin färg, medan den fascistiska har rött?