2009-09-09

Livsplockepinnet

Ibland känns det som om jag är med i en teaterpjäs. Nåt ögonblick belyses extra starkt ja omotiverat starkt och jag hör så tydligt det som kommer ur min mun, men allra tydligast ser jag det jag gör i det lilla ögonblicket, nånting som får det jag säger att låta som en replik snarare än som en tanke eller åsikt. Och vad är det som får orden att låta så färdigskrivna? Jo: jag plockar.

Förut har jag nog sett det där plockandet som nåt lite konstruerat, nåt som inte hör hemma i ett samtal förutom just på tiljan. Jamenar när man pratar med folk sitter man som regel vid ett matbord eller i en soffa eller på ett fik; man pratar och det är liksom det man gör, inget annat, fast i en teaterpjäs skulle det bli för trist om folk bara satt där rakt upp och ner, snurrade lite på ett vinglas och malde på. Nånting måste hända, så rollfigurerna får plocka. Vika tvätt. Duka. Flytta papper fram och tillbaka.

Men numera kommer jag ideligen på mig själv med att fälla en kommentar om kålmaskarna på palmkålen samtidigt som jag tar upp en barnjacka från marken, skakar ut den och hänger den över armen för att ta med in. Jag svarar på nåt Maken berättar om sitt jobb medan jag tar ett papper ur högen på köksbänken och håller det i handen för att inte glömma att genast åtgärda det. Jag berättar vad en god vän sagt om en film medan jag ställer fram smöret på lunchbordet och mycket länge blir stående och tar av locket på byttan. Dessa och liknande saker görs effektivast när man gör dem snabbt, men då går det inte att föra ett koncentrerat samtal samtidigt. Det är väl därför folk bara håller på sådär på teatern

har jag tidigare tänkt. Men nu alltså upptäckt att det inte behöver vara så krystat trots allt. I barnfamiljen finns evigt ting att plocka med och man får se till att göra det även under samtal: annars blir inte tillräckligt gjort. Plockeprat: spelas ständigt på en scen väldigt nära dig (i alla fall på en nära mig). Suddar ut gränserna mellan det diktade och det levda. Fast jag undrar vem pjäsförfattaren är, jag har en del ändringsförslag för det här stycket nämligen.