travelling up the Nile

Vi har varit internetlösa sen i torsdags förmiddag. Ja jag säger bara det, resten kan den k. läsaren fundera ut själv. Det har känts som undantagstillstånd ja snudd på krig. Man är så sårbar att man blir kall av förfäran om man törs låta tanken nalkas ämnet.

På andra sätt har nätlösheten istället känts som en frihet och det stämmer till en tanke som inte är särskilt skrämmande: att man skulle kunna skapa frivillig nätfrihet emellanåt. Medan de avlägsna relationerna skulle förlora på det skulle de allra närmaste vinna stort. Det har vi känt av nu.

Mer snart: bara tvungen att förklara bortovaron, nu.