krusbärsros och hallonsprall

"Jag gillar att läsa dig", sa Larsson. "Även om det inte står nånting särskilt så är tonen alltid så … förnumstig. Det tycker jag om."


Milde himmel. Hur står det till med självbilden egentligen? Den trogna k. läsaren vet att Miss Gillette här har beklagat sig över att inte kunna ta ut svängarna så som hon egentligen skulle önska, men så till den milda grad lägger hon inte hämsko på sig själv – och ändå blir resultatet en allt genomsyrande förnumstighet?

Nej det var sannerligen inte så hon såg sig själv. Men kanske är det så hon måste börja se sig själv. Kanske är förnumstigheten ett adlande ålderstecken. Eller kanske ser Larsson i syne: sistlidna lördag fick värdinnan en mer än antydd signal på att det är viss dampvarning på henne. Det var ju också en fet tankeställare, kan hon meddela ifall nån skulle vilja ta det till protokollet. Hur uppfattas hon egentligen i olika kretsar? Hur vill hon bli uppfattad?

---

Har i dagarna lyssnat på några sommarpratare jag inte hann med på ordinarie sändningstid: Morgan Alling, Sara Paborn och Cecilia Frode, som var lyssningsvärda på varsitt sätt och som var och en gav mig ett mer eller mindre förnumstigt tänk att applicera på mitt eget liv (i ett fall faktiskt med omedelbar verkan, på ett bekymmer som gnagt de senaste dagarna; skyhög hallelujafaktor på det kan man säga).


Har dessutom målat mig vimsig, tvättat mig sansad och skördat saker i trädgården. Sånt som kan plockas och ätas där nu är blåbär, rabarber, röda och svarta vinbär, aroniabär, ett och annat hallon och smultron, fåtal äpplen, miljarder plommon, enstaka päron, kantareller, gul lök, lila haricots … eh … verts, vaxbönor, potatis, tomater, morötter, sallad, jordärtskockor, bladpersilja, gräslök, vitlök, kapkrusbär och surkörsbär. På översta bilden lite av detta plus en liten blomsterbukett som Lillis fick på treårsdan och är så glad över. Vem är det som har plockat dom här vackra blommorna? Jo, det är säkert, hon säger så, min ämabla odygdspåse till minsting.