låt oss sova sedan

Dagens postning är ett utsnitt ur ett längre svammel som kan läsas i sin helhet här av hugade k. läsare.

Jag tar en sked till av soppan, blundar, känner konsistensen av potatisbiten som brister då den trycks mellan tunga och gom, känner citronens innerliga vilja men eviga oförmåga att smälta in obemärkt bland de andra ingredienserna. Sån är nu en gång inte citronens lott här i livet: också i små doser gör den sig gällande, och i den här soppan är det just den som lyfter helheten över andra närbesläktade soppor. Fast kanske är det ingen tröst för citronen att vi andra njuter så av den. Jag sveper med skeden i den ekande grytan och tänker att en soppslev kunde ha varit bra, att man kunde ha druckit ur den