2008-10-14

mix and match and melt in my mouth

Medan löven ännu satt fast i träden.

Gårdans soliga blåst förbyttes i alldeles väldigt blöt blåst lagom tills att barnas mormor begav sig ut på eftermiddagspromenad med barna. Efter några timmar stod min mycket lilla dotter på tröskeln med ett stort fång löv i famnen. Det mycket lilla och mycket näpna ansiktet som stack fram mellan regnjacka, fuskolle och lingonmössa var regnvått och allvarsamt. "Till dej mamma", sa hon och höll fram löven mot mig. Mormor berättade att Lillis hade gått hela kilometern hem från affären (hon hade gått dit också, fast tomhänt) och nästan genast plockat upp ett löv hon tyckte var vackert. "Ha det, mamma!" hade hon sagt. Sen hade hon samlat fler och fler löv tills hon knappt kunde bära allihop.

Jag vet inte vilken sträcka en kilometer för en 88,5 centimeter lång person kan motsvara för en vuxen, men det lär bli åtskilliga kilometer. Och att hela den vägen bära nåt voluminöst med armarna utsträckta rakt framför sig – ja, alltså, jag skulle ha knotat väldeliga. Eller tagit bilen. Men Lillis bar sin kärleksgåva så tålmodigt.

Lövhögen har jag lagt framför öppna spisen. Det är den finaste inredningsdetaljen i mitt hem just nu.

En västgötaklimax behöver inte vara anti.

När Maken lade den nederländsk-svenska ordboken i kundvagnen på adlibris visades en lista över vad andra som köpt samma bok också hade fastnat för. Överst kom Den larmande hopens dal av Erik Andersson. Lite otippat kanske, men välförtjänt: den borde vara med på har-också-köpt-listan för samtliga titlar. Billig var den också så man kved: 128 spänn. Gör som Miss Gillette: Köp den! Läs den!

Ja, apropå, alltså.

Bland de många trevligheter som RSS-läsaren hämtat hem åt mig idag fastnade jag särskilt för den här blogganteckningen, som med stor precision formulerar nåt som hos mig själv hittills bara sprattlat i hjärnans urslam. Jag är medveten om att en del k.läsare inte följer länkar i en blogg – jag gör det själv ganska sällan – men det här stämde faktiskt till besinning och viss om inte eftertanke så i alla fall förtänksamhet. Förstämning dock ej obligatorisk.