temporary chicken

Skulle ha ägnat hela dan åt begravning i annan landsände, men blev ju tvungen att ändra alla såna planer på grund av extrem skruttma. Hårt marterad av gamle Luther sen i tisdags, då febern bröt ut på allvar, bad jag maken att ta med sig barna och åka till farfar i helgen för att jag skulle få ligga och glo orkeslöst i taket utan att till på köpet ha ont i samvetet också.

Förvisad kände han sig, stackarn, och var det väl i nån mening också; men gick med på arrangemanget gjorde han. Jag tyckte det var på sin plats att ställa med packningen medan maken jobbade så när jag väl skjutsade mina tre älsklingar till eftermiddagståget var jag helt slut, trots att jag svimmat till nån timme mitt på dan. Emellertid ville jag skaffa hem saker att äta under helgen: bäst passa på medan jag stod på benen, för sen skulle det mycket till om jag skulle ge mig utanför dörren före söndans hämtning.

Mat kan göra mig lycklig. Den får sällan chans till det numera: nu handlar vi alltid genom filtret äter barna det här? Julflickan äter nästan ingenting. Det hon äter är det inget fel på, men fy så uttjatade de rätterna har hunnit bli under de senaste tre åren eller tre och ett halvt. Nu kände jag att jag ville handla bara åt mig själv. Och vad blev det då?

En halv grillad kyckling, varm. Jag älskar det feta köttet och skinnet, om det är knaprigt och med goda kryddor. (Men när familjen äter kyckling får barna förstås de bitarna eftersom de också tycker bäst om dem. Ja, inte skinnet, då.)

Ett nät ätmogna avokador. Finns det nån godare frukt än avokado? (Retorisk fråga.)

Broccoli. Lagom kokt broccoli är banne mig nåt av det godaste man kan tänka sig. Smör och ett par saltflingor på. himmel nummer sju, å-å-åååh

En ask fältsallat (eller vintersallad, däremot inte machésallad som butikerna envetet kallar den). Fältsalladens fräschör och knaprighet tilltalar mig, liksom finessen med att äta små vackra buketter.
Flytande honung med smak av apelsinblom. Till det vita teet från vår favvotehandlare i Göteborg, och till den turkiska yoghurten som också fanns hemma redan.

Fetaost. Inte "salladsost av fetatyp". Den k. läsare som inte tror det är skillnad på smaken uppmanas att genast köpa hem en ur vardera kategorin och testa.

Flödeost pikant. Cambozola, snuskostarnas furstinna, fanns redan hemma. Idag var jag också sugen på nånting lite pöbelaktigare, därav pikantosten.

Pyramidknäcke fanns hemma.

Sålunda ska Miss Gillettes spetälska förbotas (verboten, jawohl?) under denna glo-håglöst-i-taket-utan-dåligt-samvetshelg. Nu tror jag att jag ska se en hjärndöd film på teve. Eller också kanske jag låter bli, bara för att jag mycket väl för en gångs skull hade kunnat titta på teve. (Att jag kanske låter bli för att jag inte längre minns hur man sätter på teven behöver jag ju inte nämna här.)