2008-03-04

annars skjuter jägarn dig

Det tycks som om Miss Gillette har hamnat i en lättjans period och smiter från bloggerian bloggera. Men är det verkligen så det förhåller sig?

... undrar de på Granngården.
Nej, vi tyckte där såg rätt prydligt ut.


En närgången titt på den gilletteska vardagen ger vid handen:

Lille George lider (utan att lida nämnvärt) av känslig tarm efter en vid det här laget nästan glömd diarré orsakad av kilovis med mormorsfrukt. Vi har nyligen fått veta att barn kan bli tillfälligt överkänsliga för laktos och gluten vid diarré, så nu har vi lagt om hennes kost. Idag – peppar peppar – tycks det börja ge med sig.

Vi andra går med diffusa och svårbestämbara symptom av fluktuerande svårighetsgrad. Rethosta kan avlösas av en dags feber eller vagt illamående eller bara allmän mattighet. Det blir liksom ingen ordning på nånting. Fast jo! Solen skiner så fint. Vi tittade på en stor röjningsbrasa idag när Lille George kom hem från jobbet. Då pallrade sig till och med hemma-och-var-sjuka Julflickan ut. Och så har jag upptäckt att man kan sitta på nya ofullbordade uteplatsen och lapa sol tidiga våreftermiddagar: där blir varmt nu med plattorna på marken. Den egenhändigt utförda stenläggningen böljar som vågor på en oljig vattenyta, men det är bara charmigt.

Det är inte snön som faller ...
Det är föraskade granbarr!

Mindre charmiga är råttorna som hemsöker trädgården – bambiråttorna, alltså. När jag skulle se om de svällande knopparna på våra rosasippor slagit ut – vi har några tuvor med illcerise blåsippor i bakre syrenen – hade de beklövade sattygen ätit upp dem! Jag får spel spatt och spader och är mordlystnare än nånsin. Hade jag varit en tvättäkta hårding skulle jag ha svurit på att aldrig mer äta nåt annat är rådjurskött, helst utslitet med tänderna ur ännu levande djur, men herregud, jag måste ju hinna blogga också och det skulle jag nog inte om jag jagade rådjur med mina bara händer dagarna i ända.

Men kanske om jag toge på mig handskar? Hårdhandskar?

Visitkort efter mer eller mindre gångna tiders folkparksbesökare.