Reflekterad UV-strålning

Vilken dag: en fredag som faktiskt har haft ett tydligt driv. Jag har varit på sista varvet av den översättning som snart ska lämnas och kom idag in på upploppsrakan och knippetiknoppade på så fingrarna trodde sig subliminalt dresserade av norra Europas främsta dansmusdomptör. Jag stupade innan jag nådde målsnöret, dock (= barna hämtades från dagis: det är den vanliga refrängen som ni hör, nu och ännu några år framöver) men jag är fortfarande vig i tänket och fingerlederna och tuggar på bettet för att få göra råöversättningen klar i helgen. Om maken vill och vädret håller kan jag kanske få min vilja fram …

Nästa vecka ska råöversättningen läsas (av mig själv) och putsas. Lösningar på kvarlämnade glosor och uttryck ska snokas fram, och som alltid när jag går in i den fasen tänder jag offereldar och håller blot för att tacka cybernetikens gudar. Eftersom jag har översatt i nitton år minns jag hur det var innan dessa nätets nätverk fanns: hur man kunde få ägna en och en halv dag åt att skaka fram rätt svensk översättning på ett enda jäkla litet ord, och hur listorna över svårigheter ledigt kunde uppgå till fyrahundra. Lös den ekvationen före deadline, den som kan.

Numera blir det inga såna mammutlistor: med hjälp av sunt förnuft, allmänbildning och fingertoppskänsla kan man googla sig fram till det mesta, och resten frågar man sina fjärran och kära: listvänner och -bekanta. Visst händer det att man får en rest på enstaka ord som måste ägnas de där dagarna, men som regel stannar det på en överblickbar nivå. Nej, jag vet inte hur sjutton jag bar mig åt förr om åren.

Idag kom ett uppdragsförslag i tryckt form och igår ett i digital; igår enades jag också med en ny uppdragsgivare om villkoren i det kontrakt som vi alltså kommer att teckna nu. Sånt är givetvis stärkande för allt möjligt här i livet och har bidragit till att jag fick en springande start på dan.

Sen, med nån av döttrarna i knät, fick jag otippat se på en av listorna att Miss Gillette är citerad och länkad till i branschorganet Svensk Bokhandel. Möjligen borde jag trä på mig dumstruten för att jag inte håller denna tidskrift, men ha ha, jag har frikort, för mina båda småbarn sänker dess prioritetshöjd med tre miljoner pinnhål ungefär. Jag ska i alla fall gå och beskåda underverket på bibblan imorron: detta medger småbarna eftersom det är lördag och vi då kan åka in till centralorten för att köpa snask och eftersom det finns en schysst lekpark utanför biblioteket med vilken man kan kohandla fram annan vuxenaktivitetstid.

Och som kronan på verket trillade det in ett litet rart facköversättningsjobb också. Det gick direkt till mig utan att passera maken, vilket väl torde kunna tydas som att jag fått ännu en uppdragsgivare. Än så länge tycker jag det är så kul att jobba med den här sortens översättningar att jag faktiskt vill ägna ett stycke fredagskväll åt det: jag satte genast igång med det när det kommit men fick bryta för hopp- och skuttpasset. Sen kom helstekt rödspätta i tysta mumsande barnamunnar, sen kom läsning av hundra gonattböcker, sen kom ost och vin och På spåretfinal, sen kom mer fysträning och ändå är inte orken slut.

Nej: därför är inte orken slut! Tempot är högt: då vill och hinner jag mer. Synd att det kommer en seg helg nu och inte ännu en produktiv vardag. Vuxenpoäng, nån? Är det mycket vuxenpoäng på att gilla vardagar bättre än så kallade lediga dar? Stoppa dem i kommentatorsbåset i så fall.