the girl with kaleidoscope eyes

Saker som händer:

Vi har blivit påtvingade en soptunna av kommunen. Hittills har vi haft dispens som låtit oss dela soptunna med grannen. Den gavs när de var tre i familjen och min morfar, som fick dispensen, bodde ensam. Fyra pers är max på en soptunna. Nu har vi varit åtta stycken i ett och ett halvt år och ändå blir tunnan inte helt full. Nån nitisk individ har nu uppdagat detta hårresande missförhållande och upphävt dispensen.

Ena stupröret från balkongen lossnade igår. Julflickan fick det i handen när hon klättrade på trappan och fattade nytt grepp för att klättra vidare. Vi suckar djupt. Räkningen för uthustaket nådde nästan åttilakansstrecket bara den. Tur vi har trevliga plåtisar.

Igår satt maken och jag och såg musikalfilmen Across the Universe. Se den! Det är ju det jag vet: att man kan använda popmusik som kalejdoskop att se tillvaron genom. Otroligt snyggt är det dessutom och med några dansnummer som måste bli klassiker om det finns nån som helst rättvisa här i världen.

Saker som inte händer:

Folk kommenterar min mycket lästa text om skönlitterära översättares arvoden. Jag har sannolika skäl att tro att en stor del av alla extraläsarna kommer från kollegiet, och då skulle man kanske kunna tro att en sån text skulle väcka om inte debatt eller ens diskussion, så åtminstone nån sorts reaktion. Men nej. Hur skulle ni, k. läsare, tolka tystnaden i det här fallet?* Som "hälsan tiger still", eller som att kollegerna tycker att jag är fullkomligt rudis och borde uteslutas ur Författarförbundet som kan sätta mig och skriva såna dumheter? Tja, ni.

*"Låter du lite bitter?" sa maken när han läste det här, för det tyckte han uppenbarligen. Men det är faktiskt inte meningen. Jag har bara spärrat upp ögonen.