freda lörda sönda stängt, fan jag trodde dom hade förlängt

Onsdagar är veckans aktivaste dag, har jag läst.

Helgen går naturligtvis bort. Fredagen har många redan tjuvstartat helgen och det är också vanligt att de som jobbar hemifrån gör det just idag. Måndag likaså: det är irriterande svårt att få tag på folk på jobbet en måndag. Tisdagar är lite bättre, fast än har de flesta inte fått upp ångan riktigt. Men sen, sen kommer onsdag och då är det som om svenskarna får en kollektivt undermedveten svetslåga i arslet. Denna dag knogas det på som i en stack med amfetaminknaprande myror och om man passar på att mäta temperaturen i storstädernas kärnor (jag vet inte i hur många av rikets städer som ökningen är mätbar) är den en eller två grader högre där på en onsdag än vid motsvarande tidpunkt nån annan veckodag (det vill säga: det är alltid lite varmare i centrum än i områdena omkring, men på onsdagar är skillnaden störst). Torsdagen är också ganska aktiv; förmodligen rullar det då på av bara farten och av det dåliga samvete man har över hur man maskat och såsat hittills under veckan, och dessutom jobbar man ju bara halvdag eller inte alls imorron så om man vill få nåt gjort …

Att arméns mat är märklig har man väl alltid vetat,
men hur ens den kan ha mage att kalla detta för gulasch är ju obegripligt.

Det här kom jag att tänka på när jag kastade en blick på besöksstatistiken häromdan. Nästan varje vecka uppvisar nämligen onsdagen högst siffra. Det innebär att man egentligen borde lägga mest krut på den blogganteckning man lägger upp sent på tisdagen eller hyfsat tidigt på onsdagen ifall man vill ha många läsare.

Om det stämmer har jag schabblat bort den chansen fullständigt den här veckan. Saker och ting har varit i olag: humöret, orken, husfriden. Dessutom frågar jag mig själv om det inte är att släppa den inställning jag hittills klamrat mig fast vid så envist, nämligen att jag först och främst bloggar för mig själv. Man kan invända att det förmodligen är stärkande för självkänslan & hela det paketet att få större publik, men då hamnar man snart i ett beroende av denna större publik och börjar skriva sånt det verkar som om majoriteten gillar, och i mitt fall är det inte alls så himla säkert att det är samma saker som jag helst vill skriva om, och … ja, ni fattar.

Det här ni, det är grejer! Majonnäsblandad, stark senap. Vilka
knäckemackor det blir! Sno på och köp innan jag hinner handla upp hela lagret!

Apropå det: jag har märkt att det kommer flest kommentarer efter korta och kanske lite skämtsamma anteckningar. Långa drapor om tunga seriösa grejer tycks inte locka särskilt många att uttrycka sina åsikter. (Åtminstone inte här: däremot får jag mest gensvar på dem privat.) Vad har mina k. medbloggörer gjort för rön på det här området? Vad gillar folk att kommentera?