and I see a star

Apropå kommentaren från balance till förra anteckningen:

Bättre blir man hela tiden. Till slut tycker man att man är så bra att man kallar sig för diva. Då är det genast – och rätteligen så – något som skjuter ner den zeppelinaren så att den landar med ett brak där den hör hemma och där den sen blir liggande och begrundar det faktum som den hade försökt förtränga: att den inte är nåt flygplan. Nej: för den har inga vingar. Det var nåt den egentligen vetat hela tiden att man måste ha för att uppfylla kriteriet för ett flygplan, men som den blundat för så hårt den bara orkat. Och då går det som det går.