Calamity Janes 20-årskaka

Rekommenderade igår på en mejllista i förbifarten en bok jag hörde recenseras i radio. Det var flera år sen, men helt otippat har jag kommit ihåg boktipset sen dess, och när jag nu hade uppmuntrat nån annan att läsa boken kände jag mig för skams skull tvungen att kolla in den själv också.

Den lilla volymen är lika fascinerande som den är tunn: det är Calamity Janes Till min kära dotter, en samling brev skrivna till författarens bortadopterade dotter. Om denna nånsin läste breven framgår inte riktigt av bokens förord, men Jane hade i alla fall lämnat instruktionen att albumet i vilket breven var skrivna skulle sändas till dotterns adoptivfar efter hennes död. "Det är så mycket jag vill berätta för dig min älskling, men jag tycks inte få något riktigt sammanhang i det."
Mycket riktigt kastas man handlöst mellan ämnena som växlar från mening till mening på ett sätt som påminner som stream of consciousness, fast inte är ett dugg utstuderat utan alldeles äkta. Jag gillar det skarpt. Fast oj så många skrönor som påbörjas eller syftas på och som man aldrig får höra i sin helhet. Man blir irriterande nyfiken.
Dessutom känner jag mig tvungen att förmedla några av Janes recept (en av hennes födkrokar var att sälja hemlagad mat -- det står det inget om i Lucky Luke!) och börjar med kakan/tårtan som hon ville uppvakta dottern med på 20-årsdagen:

25 ägg vispade, gula och vita var för sig
2 1/2 skålpund socker
2 1/2 skålpund mjöl
2 1/2 skålpund smör
7 1/2 skålpund kärnfria russin
1 1/2 skålpund vattenmelon, mycket finskuren
5 skålpund korinter
1 pint konjak
1/4 uns kryddnejlika
1/2 uns kanel
2 uns muskotblomma
2 uns muskotnöt
2 tsk jästpulver eller 2 tsk bikarbonat och 3 tsk sur grädde

Den här kakan är oöverträffad och håller sig färsk till sista smulan i 20 år. Konaken övergjutes kakan medan den fortfarande är varm. Förvaras i tät kruka. Satsen ger 3 kakor om vardera 8 skålpund.

(1 skålpund = 454 gram, 1 uns = 28 gram, 1 pint = 0,57 liter)

Det är ju för väl att kakan håller sig i tjugo år med tanke på vilka mängder det blir av detta bak.

Såhär i hösttider brukar det ju stundom suga i tarmen efter stampigare, rejälare mat -- varför inte pepparrotskött? Så här gjorde Jane sin pepparrotssås:

En tekopp riven pepparrot, 2 msk vitt socker, 1/2 tsk salt, 1 1/2 pint kall vinättika. Häll upp på flaska och tillslut. För att laga såsen, tag 2 msk av ovanstående och tillsätt en dessertsked olivolja eller smält smör och en sked färdig senap. Såsen är en läckerhet.

Mellan de oräkneliga kärleksförklaringarna till Wild Bill Hickok (flickans far) och berättelserna om exempelvis hur Jane handgripligen läxade upp ett uppbåd anständighetsförespråkare (en grupp fruntimmer som kom inmarscherande på saloonen med sax och piska i akt och mening att "märka" Jane genom att bland annat klippa av henne håret) genom att dra kjortlarna över huvuvdet på dem och halvt strypa dem med varandras mamelucker tryfferar Jane breven med husmorstips (När du lagar omelett, vispa 4 ägg -- 12 slag är det magiska talet, för mycket vispning gör att omeletten blir platt. Tillsätt 3 msk mjölk för varje ägg -- till gulorna -- och salta och peppra och blanda till sist med de vispade vitorna. ... Ta aldrig mer än 4 ägg till en omelett. Gör så många som behövs men ta aldrig mer än 4 ägg i varje och blanda 1 tsk bakpulver i vitorna.) och innerligt översvallande beröm av dotterns adoptivpappa.
Hon verkar så himla sympatisk, Jane; om jag hade levat där och då hoppas jag verkligen att jag inte hade varit mot Jane som alla ragatorna i Deadwood, utan som Missus Bander.