Fjärilens tunga

Inte på hela sommaren har jag sett något påfågelöga, men idag befinner sig ett exemplar gåtfullt nog i källarfönstret, där den förtvivlat fladdrande försöker slå sig ut genom glaset. "Jag är inte nöjd med inkvarteringen", tycks den vilja säga. "Klimatet är visserligen angenämt, men den i katalogen utlovade blomsterprakten har visat sig utgöras av en urblekt plastros och en blaskgul tyllslamsa till gardin. Får jag inte genast byta hotell ska ARN minsann få veta det här!"

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Mina kunskaper om fjärilar begränsar sig till att jag känner igen en handfull arter och vet att de livnär sig på söta saker, som nektar. Men att den praktfulla vingade vännen inte skulle överleva särskilt många sekunder i uteklimatet idag kände jag mig tämligen säker på. Hur skulle jag tänka om jag vore fjäril? undrade jag. Frysa ihjäl fort där ute, eller överleva ett tag till här inne tillsammans med plastrosen? Tja. Med tanke på hur enorm de flesta levande varelsers livsvilja är bestämde jag åt fjärilen att den hellre ville gå en lite långsammare död till mötes i vårt källarfönster, så jag rörde ihop en nästan mättad sockerlösning i en kork som jag ställde på det smala fönsterbrädet.

När jag lyfte på tylltrasan såg jag i motljuset att pågågelögat hade rivit sönder vingarna i sina fåfänga försök att flaxa sig ut: det var stora hål mitt på, och franigt i kanterna. Gör inte det ont? Den verkade inte rädd för mina händer, eller också brydde den sig inte längre, trött och förtvivlad som den var. Eftersom jag ville vara säker på att den skulle hitta min fusknektar droppade jag även lite på glaset mitt framför stackaren. Och se: den hejdade sig, rullade ut sin snabel och åt. Smattret mot glaset byttes ut mot ett ganska högt frasande från vingarna, ungefär som en sidenkjol med mycket vidd i. Påfågelögat slog sig till ro i nederkanten av rutan, dit dropparna av sockerlösning hade runnit.

Kan man hålla en fjäril vid liv en hel vinter på det här viset? Reparerar dess vingar sig på nåt magiskt sätt? Vore det humanare att släppa ut den och låta den dö i frihet? Fortsättning kanske följer.