2011-10-30

kantad med korvaskinn (uppdaterad med fotnot)

"Vad tyckte du om Gunvor Nelsons utställning då?"
"Tja … en del av verken var intressanta, och några var kul utförda, men det fanns flera som jag tyckte var rätt pjåkiga faktiskt."

Så fånigt det kan bli när man börjar härja med de idiomatiska uttrycken. Nåt som skenbarligen går alldeles utmärkt att dela på – som inte så pjåkigt – blir svårtytt och lite löjligt när man gör det. Jamenar det är ju tre separata ord, de måste ju gå att använda var för sig. Men nej*: det visar sig bli en mental särskrivning.

Här projiceras filmat vatten i en rostig balja. Lite skoj,
och för tankarna till ceci n'est pas une pipe såklart.

*Men jo! Visst kan, som Musikanta påpekar, pjåkigt användas självständigt, det säger inte bara SAOB utan till och med SAOL: sjåpig, veklig betyder det, alltså ungefär som sin närmsta granne pjunkig, som väl är bäst känd från sammansättningen känslopjunk.