sowing the seeds of love

Inspiration till dagens bloggning fick jag hos Stationsvakt. Den som går dit lär förstå varför.

I avdelningen galet inspirerande hamnar Virserums konsthall med fet marginal. Efter att ha varit nyfiken på det i flera år bar den gilletteska familjens vägar äntligen förbi det nu i somras, och det var kanske tur att vi kom bara två–tre timmar före stängning, för annars vet man inte hur länge vi hade blivit kvar där.

Varje år har man ett sommartema, och årets var textil. Till utställningen hade inbjudits ett antal verksamma textilkonstnärer, men också allmänheten hade uppmanats att ge bidrag. Och du milde vilken skaparlusta och påhittighet det finns ute i stugorna, för att inte tala om hantverksskicklighet! Man blev alldeles förtjust när man gick där liksom i en urskog av vackra, fräcka, hisnande, medvetna, roliga, arga, sorgsna och prilliga textilarbeten. Själv är jag helt såld på verk där tekniker, material och stilar möts och kolliderar eller harmonierar, som gamla vackra kökshanddukar med ilskna kantiga maskinbroderade urbana mönster, eller handskar omsydda till fåglar, eller dinglande människo- och djurdockor med två meter långa, slangsmala ben. Några konstnärer hade använt klassiskt klyschiga vepor och bara tillfogat nån liten, nästan omärklig detalj som gav helheten ett bisarrt eller kritiskt intryck. Andra hade broderat oväntade motiv i korsstygn, som en skärmdump av ett dataspel. Det fanns inte ett objekt som inte var gosh wow boy oh boy*.

När det gick runt i skallen på en av all kreativitet kunde man sätta sig och skapa varsin vimpel, som sen hängdes upp på linorna utanför entrén. Och så kunde man gå upp på övervåningen som disponeras helt av en ständigt växande installation: konstnären samlar avgjutningar av Virserumsbors händer, som sätts upp på pinnar till en säregen skog. Den delen av konsthallen var nog den som fascinerade döttrarna mest.

Nedan några få bilder från den stora härligheten. Först ut cykeln som Stationsvakts bloggpost idag genast förde mina tankar till:

Konstnären berättade i sin kommentar att hon hade varit
fullkomligt letargisk i flera år efter sin makes frånfälle, men
att hon en dag kom på idén att klä in den kalla hårda cykeln
i varmstickade "plagg". Detta sorgearbete hade fått henne
att så småningom börja delta i livet igen.

Lapp på lapp. Typ.

Broderat tänkespråk för vår tid.

Kollage av gammalt, skirt och kärt.

Här uppe hamnade våra vimplar också, fast tyvärr inte
så att vi hann se det.

Handskogen på den mäktiga övervåningen.

Här en installation i min smak: inte bara blomstren är
perenna, utan även trädgårdsredskapen. Tänk om man
skulle ta blomvirkning som vinterpyssel och få nästa års
tidigaste vårrabatt …?

*… om den k. läsaren ursäktar en gammal sf-fanne för att hon tillgriper detta talande uttryck.