morsan och farsan får inte ta ton

Igår kväll kollade vi på Den flygande mattan, ett sjungamedprogram för barn. Det var ett klämmigt program, och å!!! vad jag önskar att jag hade såna kläder som superpinglan Sara Edwardsson (den riktigt intresserade kan kolla i programmet. Några bra helbilder får man mellan 16:05 och 16:15). Men en sak hängde jag upp mig på, och nu tänkte jag fråga den k. läsekretsen om detta är nåt man ska skriva in och påtala:

När gamla Pop opp i topp spelades avslöjade textremsan att vissa friheter tagit med låttexten. Allting ska gå med watt och med volt/Ungarna börjar när dom går i kolt hade blivit … Ungarna börjar när dom går i golv. Men hallå där. Jag vet inte om ändringen beror på att nån har suttit och skrivit den genom att lyssna exempelvis på framförandet nedan, och inte riktigt kunnat uppfatta vad Lill-Babs säger just där (vilket vore slött slappt och likgiligt), eller på att man (läs: de vuxna mänskor som står bakom programmet) bedömt att barn idag omöjligt kan överleva att sjunga med i orden "går i kolt".



Oavsett vilket är lösningen – att kräkas fram uttrycket "går i golv" och både låtsas att det betyder nåt och att det rimmar på med watt och med volt – rena förolämpningen mot tittaren och programdeltagaren. Jag retar mig på det – kanske mindre på just själva felet än på den slapphet och/eller okunnighet och/eller nedlåtenhet mot programpubliken som det vittnar om. Och nu undrar jag som sagt om det är jag som är överkänslig Men orka! eller om man inte är rabiat om man skriver in och påpekar det här.

Själv lärde jag känna låten genom Dag Vags cover Popitop från 1981. Den är gediget röjig utan att vara slamrig, men här kan jag ju inte låta bli att bädda in ett überbrusigt klipp från gamla Måndagsbörsen där Dag Vag osannolikt nog spelar låten ihop med Gyllene (som tyvärr mest flamsar och tramsar på scenen och inte kan texten till låten, och då menar jag inte att Per Gessle byter ut pulsarna mot hjärtat eftersom det väl ska anspela på deras egen musik. Därmot artikulerar Stig Vig det gåtfulla kolt med berömvärd tydlighet) och där självaste Hans Rödhårighet Skogman kommer in och drar sista versen i det allmänna tumultet på scenen. OBS! Nostalgi påbjuden!