2011-09-08

många vackra färger har jag ännu kvar

Här kommer en bloggpost som jag lovade Lotten för längesen. Det minns hon nog inte själv, men för mig kan det vara bra med såna där små samvetsstyng eftersom jag då kanske gör klart nån gång. Alltnog: det handlade om golvmålning. Och ta mig faktiskt: det tog mig mindre än ett år från ord till handling, och föga mer än ett från ord till fullbordan, så det här måste räknas till de snabba och lättvindiga projekten.

Nä, nog av: såhär var det förut.

Sommarstugemörknad gran. Brun linoleum.
Rena fängelsekänslan.

Och såhär blev det.

Gran och linoleum i samma vita färg. Den ser
aningens aningens grå ut, och det är bara bra.
Städredskapen är nämligen inte med på fotot
av en slump, ånej: vitmålade är ett av de
präktigaste ris man kan binda åt egen rygg.
Minsta korn syns ju! Jag är tvungen att damm-
suga varannan dag nu. Fast har köpt ett piffigt
sopset som får dubbeljobba som prydnad i
en vrå: lite får man ju tänka på miljön och el-
räkningen.

Eftersom trappan redan tidigare var grå – av
praktiska skäl lika mycket som estetiska – var
jag ju tvungen att skapa en övergång mellan
det ljusa och det mörka, annars kändes det som
om man skulle ramla handlöst när man kom
fram till trappan. Det löste jag såhär.
Varning dock för såndär blå maskeringstejp
som syns på bilden, den är totalt värdo, köp
vanlig istället eller använd frystejp, det går
bra det med.