bara att gå på som förut

Fotona i den här postningen är tagna i samarbete med Julflickan och en spännande glasdörr på Norbergs bästa konditori.

Vår äldsta dotterbropp* har börjat tvåan idag. Ivrig som en utsmiten shettis cyklade hon iväg med sin klassbästis utan att vänta på sina dagars upphov, som i och för sig gärna fick vara med. Men behövdes gjorde vi inte, inte som för ett år sen.


Även om jag har rätt dimmiga minnen av de mina egna första skolår glömmer jag aldrig dan då jag började ettan, och det beror på kläderna jag valde. Av nån anledning som för mig är höljd i det djupaste dunkel tänkte jag att jag inte ville vara som alla andra och att det vore förutsägbart tjejigt att ha på sig kjol eller klänning, så jag tog på mig en blå kostym i ett jeansliknande tyg med stora blanka knappar. Och skilde mig mycket riktigt från alla andra tjejer i klassen, ja sannolikt på hela skolan. Jag kände mig enormt dum och ångrade mig bittert. Men begrep redan då att här gällde det att låtsas som om jeansliknande kostym var mitt favoritplagg och att jag trivdes hur bra som helst i den. Men jag tror aldrig att jag hade den på mig fler gånger.


Och vad det berodde på vet jag inte heller. Jag fick varken kommentarer eller getögon för jeanskostymens skull och jag var inte retad av nån, vare sig då eller nånsin senare under alla skolår. Jag begriper bara inte var den där himla kostymen kom ifrån över huvud taget. Hade jag fått den av en släkting? Hade min morsa fått mig att tro att det var hejigt? Jag har verkligen inte den blekaste, mest anemiska aning. Nå, det kan också göra detsamma, det är ingen traumatisk händelse i mitt liv – även om det faktum att den bet sig fast så envetet i minnet antagligen betyder att jag lärde mig nånting av den. (Hoppas det är en god lärdom.)

*-bropp vet vi inte vad det betyder, men när Julflickan var yngre gillade hon en tecknad film som i hennes mun hette Kalles snöbropp. Det förekom ett snöbollskrig i den, men hon pratade rent och hade absolut inga svårigheter att säga snöbollskrig. Härav detta högst interna suffix inom den gilletteska familjen.