det tog ungefär en timma

Min äldsta dotter har haft en stor dag nu i veckan. Den började med att hon var med på bild i lokalblaskan, dels på omslaget och dels ensam, handstående över halva sidans höjd, med namnangivelse. (Där fick vi god valuta för prenumerationspengarna.) Anledningen var cirkusskolan hon deltar i denna vecka. Imorron blir det föreställning för oss anhöriga och hon är taggad till tusen.

Innan de nya tapeterna kommit upp är det ju faktiskt
läge att släppa loss den egna kreativiteten på de gamla.

Samma dag som vi gick omkring och beundrade tidningsbilderna avslutades med att hon och jag blev ensamma kvar på stranden sen alla andra åkt hem. Sjön låg så stilla att man inte kunde se om den var himmel eller vatten och där, i just det blänket, visade det sig att ungen äntligen kan simma. Visst är simtagen ganska krampaktigt snabba än så länge men hon simmar alldeles själv nu*, inget snack om saken. I knottsvärmen på min ännu solvarma sten blev jag yr av henne, av hur fin hon är.

*Simma under vattnet har hon kunnat ett tag redan, liksom att plaska sig fram på rygg. Och nu funkar bröstsimmet också.