track 29

Våra första egna sparrisstänglar njöts idag – och inte av några äckliga rådjur heller, utan av Maken och mig. Sen tog vi en tupplur, vi har jobbat som tokiga bägge två; idag lutade allting för mig. Jag har en halv roman att slipa ren till på måndag, björkarna håller äntligen på att komma ut ur omklädningshytterna, på onsdag bär det av på körresa och allt är bara så skönt. I bloggvärlden har jag dock knappt hunnit sätta min cyberfot, men för att mina k. läsare ändå ska få en hum om hur afk-livet gestaltar sig länkar jag till ett mycket inspirerat kåseri av en kollega på Västkusten. Själv befinner jag mig vid tredje sista stycket ungefär, håller på att plocka ner väskorna från hatthyllan och så. Ja, ni fattar när ni läst kåseriet.