2010-04-27

hope from every small disaster

Apropå snacket om rättningar i kommentatorsbåset till förra postningen kommer här ett exempel på när det kan vara gynnsamt att rätta sin nästa (bilden lånad härifrån):


***

Annars har jag läst ut den sista av de böcker som min k. läsekrets tipsade om i vintras. The World to Come av Dara Horn är en om inte myllrande, så åtminstone fyllig släktkrönika. En målning av Chagall blir mittpunkt för huvudpersonernas levnadsöden, och som släkten det handlar om är judisk är den förstås bitvis nedslående. Vilket i sig inte är nåt skäl att avstå från att läsa den: lidandet skildras inte för att man ska frossa i det, utan för att det finns med i livet. Konsten och berättelserna utgör för romanpersonerna strategier för att kunna hantera det man råkar ut för, inte bara de traumatiska händelserna, utan också de goda: ofta hamnar man i ett tillstånd där gränserna mellan en tavla eller bok och den fysiska verkligheten är högst oklara.

I efterordet säger författaren sig ha velat redovisa hur det gick för en viss grupp judiska konstnärer och författare som verkade i Sovjet samtidigt som Chagall (den ende som slapp ut ur landet och tack vare sin enorma uppburenhet inte gick att ta kål på), och det blir möjligen en aningen för mastig uppgift. Boken blir lite seg på sina ställen, det blir lite för omständligt och lite för likartat. Men! Sista kapitlet, som handlar om de snart föddas nio månader i paradiset, blir som en jättebelöning för läsaren. Det är så fantasifullt och fyndigt och klokt uttänkt alltihop, man blir alldeles förtjust och kan gott tänka sig att det måste ha varit just precis så. Så här kan det gå till när en snart född blir drickmyndig:

The drinking age in the world to come is twenty-one. Twenty-one days, that is – three weeks until one's time has come to be born. At that point, the not-yets are allowed into the famous bars of the world to come, where they must choose for themselves whether to remain sober, to let themselves get a bit tipsy, or to drink themselves to birth. But the drinks in the bars aren't like the poor, dark, dingy ones in the world below. Instead, the vast wine cellars of the world to come are filled with bottled books.
[…]
Most of the visitors to the paradise bar drink cheap pints of newspapers and magazines, microbrewed advertising copy, and, lately, Internet screeds on tap. Some like fancy anthology cocktails, readers' digests of different works that make them seem more sophisticated than they are. Others prefer the hard stuff that needs no particular vintage, tossing back murder mystery shots and swilling down romances and thrillers that leave them plastered on the floor for days. Of course, many of the not-yets take one look into the bars of paradise, at the frightening effects of stories on the soul, and vow to stay sober until the day they are born. They hold themselves back for twenty-one days, and then they are born contented, living their entire lives on earth without ever thirsting to read. […]

ur The World to Come
av Dara Horn


Väl värd att läsa är på det hela taget The World to Come och själv tackar jag för boktipset.