2010-04-25

salt and stormy night

En av fjolårets främsta pseudonyheter var den om att folk som äter mycket flingsalt riskerar att drabbas av jodbrist, ity de flesta flingsalter icke är jodberikade. Det kändes riktigt, riktigt ruggigt att läsa det och att sätta in åtgärder mot den farsoten måste ju vara högprioriterat.

I det gilletteska hemmet äts det flingsalt minsann. Den godaste sorten (flingsalt är ungefär som cigg: när man börjar tror man inte att det kan vara nån större skillnad i smak, men efter en tids bruk märker man att de som påstår sig föredra ett visst märke inte alls koketterar. Inte bara, i alla fall) heter Halen Môn Gwyn. Det är en rätt exklusiv sort som vi hade fått smak för i Huvudstan och sen till vår förbluffma hittade i livsmedelsbutiken i en liten sketen grannkommun. När vi idag passerade på hemväg efter att ha sett Ö-helena i Orestien var det dags att tanka lyxsalt igen. De vanliga blå burkarna var slut så det blev en större vit med påskriften "Pecyn Proffesiynol", vilket väl betyder ungefär "director's cut". För inte första gången föll jag i trams över texten på förpackningen.

"Jag tror jag har kommit på vad salt heter på walesiska. Kolla här, texten på den här etiketten är liksom spegelvänd kring namnet HALEN MÔN. Harvested in Wales står det på raden över och på raden under står det Cynaeafwyd yng Nghymru, det måste vara motsvarigheten för man känner ju igen 'Gymru' som gömmer sig där i sista ordet. Så då måste Pure White Sea Salt motsvara Halen Môr Pur Gwyn – Môr är väl nån form av Môn – och eftersom det står Halen Môn Gwyn på de vanliga blå burkarna tror jag att gwyn betyder salt, Halen Môn-salt. Och pur måste ju betyda rent. Rent 'Halen Môn'-salt."
"Jag tror det betyder ren vinst", sa Maken lakoniskt, inte olikt Indy när han drar sin picka och skjuter den ekvilibristiskt sabeljonglerande snubben där på souken. Fast han har förstås rätt – inte Indy, han är inte typen som uppskattar flingsalt, utan Maken: det är en löjlig massa pengar vi pungar ut med för det där saltet. Men som alla som läst sin Fexeus vet är det mycket tack vare just prislappens storlek som saltfanskapet smakar så bra.