Salen av Barejs hej svejs

Förrförra sommaren var jag med Julflickan i Pilane skulpturpark där vi bland många andra häftiga konstverk i en böljande backig fårhage såg bland annat den här bronsbjässen. Jag har nog visat bilder på den tidigare, men har nu anledning att återkomma till den. Det är ju en skulptur man inte glömmer i första taget: man undrar så över de där tre benen, och över huvudet som trampas ner i marken. Varför ser ansiktet fridfullt ut och inte panikslaget? Utställningen förklarade inget.

Trampar jag på Mahabali kanske va?

I den roman jag översätter just nu finns dock berättelsen om kung Mahabali, som en gång i tiden härskade i södra Indien. Mahabali var god och rättvis och höll alltid ord. Så omtyckt och allom prisad var han att somliga rentav höll honom för en gud. När gudarna i himlen hörde det blev de sura. Vishnu sände ner en av sina inkarnationer, dvärgen Vamana, till jorden för att visa karln var skåpet skulle stå. Vamana trädde inför kungen och anhöll om en meter mark att bosätta sig på, och den givmilde Mahabali beviljade som väntat hans önskan. Då svällde Vamana upp och blev större än hela jorden. Han satte sin första fot i himlen och sin andra på jorden. Men var skulle han sätta sin tredje? Det fanns ju ingen plats kvar. För att inte bryta löftet erbjöd Mahabali sitt eget huvud, och Vamana satte tredje foten där och tryckte ner honom i underjorden.

När jag läste det stycket såg jag genast den kolossala skulpturen framför mig. Såvitt jag minns var konstnären kinesisk, men han kan väl ha hört legenden han med, eller också finns det motsvarigheter i andra hörn i världen.

För att vi nu alla inte ska tycka alltför synd om Mahabali är det bäst jag talar om att Vamana gav Mahabali lov att komma upp till jorden tio dagar om året. Alltsen detta tilldrog sig har man i Kerala hållit onamfestival tio dagar varje år till åminnelse av den gamla goda kungen. Fast vilken är sensmoralen? Att man ska passa sig för att vara för snäll god och rättvis? Att vissa löften är okej att bryta? Eller helt sonika att trebenta dvärgar kan vara lömska?