but I'm not sure
Nästgårds bor en kråka som plägar sätta sig överst i en av björkarna, antingen den glesa på tomtgränsen eller också den på kullen där det förr stod en ingenjörsvilla, inne på Verkets område. I förrgår satt jag i en brassestol på den nysopade uteplatsen och kallsolade på eftermiddagskvisten när han dalade ner i ingenjörsbjörken och började gasta ut sina tidender. Runt mig var det tyst i övrigt så jag lyssnade för första gången närmare på vad han sa. Meddelandet var ganska entonigt och efter ett tiotal utrop tyckte jag han började låta uppgiven, så jag gav mig till känna.

kråkan bytte bort det entoniga kraxet mot ett djupare med flera toner i, och istället för att sitta ganska orörlig hämtade den med en dykrörelse tonerna en bit nerifrån innan den liksom gurglade ur sig den rudimentära melodin. Se där ja. Känns rätt skönt att veta att man kan få vilken kråka som helst att kråma sig för en. Och eftersom jag är en sån capo di Corvus corax ska jag strax bygga upp temaparken Munindalen för … ska jag säga hugade likar. Jag behöver ju nåt att falla tillbaka på sen när pyramidspelet med våra pensionspengar har kollapsat. (Och i ett annex ska jag driva affärsverksamhet där man får köpa idéer till lukrativa affärsverksamheter. Dit räknar jag med ringlande köer av ivriga entreprenörer. Ja, som den k. läsaren förstår kommer jag att kunna resa både på lyxkryssning till Lurö och ta långsemester i Sölvesborg på min ålders höst.)
<< Home