2010-03-26

I am the tiger

Julflickan är inne i en solig och njutbar period. Kanske har hon tagit ett utvecklingssprång igen: det känns som om det är nåt som fallit på plats hos henne. Man märker det på hur hon samtalar och resonerar (Bli inte besviken nu mamma, kan hon säga, men …). Hon kan relatera och ta hänsyn till skillnaden i ålder, färdigheter och erfarenhet mellan sig och lillasystern, vilket gör hela familjesituationen betydligt mer lätthanterlig. Självklart är det inte alla gånger hon har styrkan att sätta sig över sina ryggmärgsreflexer (vem har det!), men ofta lyckas hon imponerande väl. Nu kan hon vara ett gott exempel för mig när jag håller på att tappa tålamodet.


Fast tålmodig är hon egentligen inte. Hon avskyr att öva, det har hon sagt många gånger: hon vill kunna allt från början. Om detta är genetiskt så har hon det från mig: jag har heller aldrig velat träna på sånt jag märker att jag inte snabbt blir bättre på (med ridning som lysande undantag, men det handlade ju om passion och går egentligen inte att jämföra med).

Sömnad har hon dock fallenhet för. Till den här lilla tigerungen (som Lillis fick av en homosexuell Rudolf på Tomteland när vi var där i förfjol) har hon kreerat en väst med matchande mössa. Västen är bara klippt i ett stycke men huvudbonaden är sydd och försedd med broderad bård. Ensemblen har en tydligt orientalisk prägel och tigern är förtjusande i den. Om vi skulle ta oss en handarbetsafton hon och jag? Jag hittade svart sammetsband i Stockholms häftigaste band- och knappaffär (som Odorf Mas kände till, minsann, men som jag själv aldrig lagt märke till trots att den ligger granne med ett av Kungstornen. Men nu ska jag skaffa årskort i den butiken), så jag kan fullborda mitt vinröda do-redoprojekt äntligen. Om jag utlovar det här blir det kanske rentav gjort?