such a supple wrist

När jag återvände till bordet med en rågad tallrik dessert tittade Personliga Person upp och sa:

"Hur bär du dig åt för att hålla dig så slank, Miss Gillette?"

Det var självfallet en komplimang, och som sån gladde den mig givetvis. Som svensk var jag dock tvungen att svara inte med en förtjust artighetsfras, utan med den betydligt dystrare sanningen, ty en sån lurar ju bak varje skenbart lyckosam omständighet i detta de eviga novembersinnenas rike. Att jag är slank för närvarande, förklarade jag för Personliga Person, beror på att jag är i usel fysisk form.


Medges: jag saknar inte fotbollslåren jag får när jag tränar som jag ska. Men de är ändå ett pris jag beredvilligt betalar för att må bättre på alla ja precis alla plan. Fysisk aktivitet är bra för allt*. Och innan Julflickan kom var jag också i fantastisk form; jag tror jag som höggravid var mer energisk än alla andra trots att sommaren var outhärdligt het.

Men sen dess –

Hur jag än bär mig åt tycks jag inte kunna få till några vettiga rutiner där träning ingår. Motionerar jag blir det ryckvis: vid enstaka tillfällen eller under kortare perioder. Det känns som om hela kroppen har börjat gegga ihop – och inte bara kroppen: tankeverksamheten blir ju också lidande av det lekamliga förfallet. Maken och jag satt vid fikabordet och jämförde overksamhetsbetingad aschlighet igår – vi som brukade löpträna ihop med svettsvid i ögonen och envishetens spysmak i strupen! Men nu!


Näej! Jag for upp, gjorde några handstående och letade sen fram jongbollarna (de två lugglistna stackare som går att hitta).

"Du kan ge mig nya i julklapp!" önskade jag. Sen hade vi en lustiger stund under vilken jag övade enhandskast medelst mycket mimik och spastiska dykningar åt alla de håll för att fånga bollarna och Maken lika entusiastiskt försökte fånga mina miner med kameran**. Fem minuter kan man banne mig jonglera varje dag! Ett blygsamt träningspass, förvisso, men fenomenalt för att mjuka upp en tangentbordsstel överkropp, och bollar man så knackigt som jag är det faktiskt skapligt jobbigt också. Såhär kommer det alltså att se ut i det gilletteska köket varje förmiddag hädanefter.


*Kom nu inte dragande med larviga invändningar som idrottsskador, för råkar man ut för såna kan man bara byta träningsform. Själv har jag ett gammalt skidknä som gör att vissa aktiviteter går bort. Men det är världsliga grejer.
**Tämligen stillastående motionsform, det.