2009-10-29

gone but we don't know where

Utvändigt är biografen målad i grått som i skymningen skimrar silverlikt. Invändigt är väggarna och de små borden målade i den nästan, fast bara nästan, solkigt gula nyans man så gärna låter passera för guld, och allra helst så i dunkel. Nåt man däremot inte låter passera är tillfället att få sitta på balkong, ty en sån finns här. Och på denna balkong står små små bord vid varannan stol, och på dessa små bord ligger en meny och en penna, och denna meny fyller man efter filmens början i; sen trycker man bara på en knapp och tänder en liten liten lampett, varpå en fe magiskt uppenbarar sig och ordnar så att ens önskan går i uppfyllelse. Den vanskligt branta gradängen gör att det känns som om man befinner sig i ett chambre séparée; där sitter man sen med sin öl eller sin latte och njuter av utsikten över den silverne duken och det som utspelar sig där. Med fler såna filmsalonger vore biografdöden ett uttryck som gällde levnadstecknare och inget annat.

---

I realtidsrecensionen av Joel Derfners Swish har Miss Gillette avverkat en tredjedel av boken. De initiala, en smula förledande gapskratten har nu tystnat vilket skänker större lisa än besvikelse. Fortfarande är boken inte det minsta affekterad. Men den är mycket, mycket neurotisk. Och mycket, mycket välskriven.

Etiketter: , ,