... gôbber å kärringer ...
Att Miss Gillette har ansökt om pass och varit på resande fot har kanske inte framgått med världens största übertydlighet, men så förhåller det sig i alla fall. Idag: en textmasseruelseinducerad bildrapport från utrikes.
Gummorna minner om när min mormor var så alzheimervirrig att honinte längre kunde bo hemma, utan vistades på anstalt. Innan hon blivit
permanent sängbunden kunde man ta ut henne i den vackra sjukhusparken.
Hon var så ängsligt stillsam, liksom medveten om att det mesta hon sa
och gjorde blev galet, och rädd att göra fel. Men en gång körde morsan
och jag rullstolsrally med henne, ungefär som man kör räser med småbarn
i sulky eller barnvagn. Då skrattade mormor så tårarna rann
och blev rosig om kinderna. Och så glimten i ögonen, den busiga.
Modern väggkonst: annan gumma.
Graffiti av äldre datum: gumma och gubbe.
Hur man än vänder sig har man ändan bakbrukar man ju säga i ganska så gnällig ton.
Men betänk alternativet!
Folk från all världens vrår mötte man. Dessa var nog på mångasätt mer hemmahöriga än svenskar. Fast så skönt att slippa vara förgylld.
Etiketter: gubbar och gummor, resa, utomlands
Kvalitetskontrollerat av Miss Gillette klockan 01:00 (klicka på klockslaget så får du en länk till just den här anteckningen)
6 Comments:
Italien?
Mer är "Europa" tänker jag inte precisera. Mest har det varit en inre resa. Eller en resa ut ur det inre. Eller nåt i den stilen: det är inte det geografiska som är intressant.
En resa ut ur det inre är nog precis vad jag skulle vilja göra. Jag och mannen sitter just och talar om sådana saker. Vart vi skulle vilja fara och varför. Våra dagar på tur, inte särskilt långt hemifrån, gav mersmak.
Tycker mig förstå att er långa vecka lite längre bort varit till belåtenhet. Gratulerar till detta!
Lise
gillar gummorna och din anekdot. Jag vill också ha rullstolsrally den dagen jag sitter i en sådan, OM jag nu gör det en dag vill säga.
Härligt med resor som ger allt, både ute och inne. Vill gääärna iväg ett tag nu, iväg till mina berg. En månad till och sen så... :-))
lise: Detsamma, får jag väl säga. :-) Jomen jag tycker tillvaron kan bli lite väl hermetisk ibland. Bättre nu förvisso, men vissa inombordsdörrar är visst evigt tillbommade och då är det helt nödvändigt att få komma nån annanstans ett tag. Om inte annat för att lära sig såga hål i väggen och ta upp nya dörröppningar.
balance: Vi borde ha rullstolsrejsat med henne oftare bara. Men min mormors upplösning pågick medan jag själv formade mitt egna liv; jag var för upptagen av det för att vilja hälsa på det allt blekare skalet av min älskade mormor särskilt ofta. Det var säker delvis därför också: att det inte fanns nånting igenkännbart kvar, och det var så himla jobbigt. Det var ju inte sån jag ville se henne. Och det är inte främst sån jag minns henne nu heller.
Ni sticker över jul och årsslutet alltså? Det är dig väl unt, du verkar jobba rätt mycket nu. När jag själv befann mig i ungefär motsvarande situation tyckte jag alltihop var vedervärdigt stressigt och splittrat. Jag hoppas du har det bättre, men det är klart att man emellanåt måste få göra sånt som ger ork för nästa slitperiod.
jo, det är rätt mycket nu, och så är jag trött på jobbet, vill göra nåt annat, samtidigt som jag ändå gillar det och måste jobba för att få det att gå ihop. Ja, du ser, ingen lätt ekvation. ;-) Men småglina mår bra och vi mår bra vi med, och det andra får gå helt enkelt. :-))
Skicka en kommentar
<< Home