mitt det blev rött och ditt det blev vitt

I princip det enda teveprogram jag ser är På spåret, som jag brukar kalla för Bosporen. Hittills den här säsongen har det sannerligen varit lite si och så med kunskapsnivån hos de tävlande. I bästa fall. I sämsta har det varit rent pinsamt. Men i afton blev jag nöjd med båda lagen. Maken och jag spöade det segrande med två poäng, det var extra kul. Vi har vunnit nästan varje gång, fast det betyder inte så mycket om det är över folk som tror att handtaget på en lie heter or. Min största personliga triumf var det allra första "Vem där?" då jag tog det på allra första bilden, som var en vägskylt med texten KORPILOMBOLO 10*. Det har jag aldrig ens varit i närheten av senare.

Fast det var ju inte alls det jag skulle säga. Nej, jag skulle rapportera att jag inlett mitt Strindbergsår med att lyssna på Fadren i en vanvettigt stark uppsättning med KrilleHenkan** och Stina Ekblad och i regi av SVH***. Vilken hemsk, klaustrofobisk pjäs! Fantastiskt bra spelad, så bra att jag rentav kunde se saken ur Ryttmästarns perspektiv trots att han har så koko uppfattning om vad som betyder nåt här i världen. Det var en riktigt upplivande övning och jag tänker gå vidare i produktionen. Har beställt Hemsöborna (vilken för övrigt även ska sättas upp i Hôla längre fram i år). Återkommer i saken.

Fina fikat fick man också medan färgen verkade.

En sak till har jag på hjärtat – eller snarare på hjässan, för jag har idag fått utväxten färgad med ekologisk färg för första gången. Det kändes nästan svekfullt för jag är verkligen så otroligt nöjd med min vanliga frisör, men eftersom jag har fått överkänslighetsreaktioner de senaste gångerna jag färgat håret med konventionell färg törs jag helt enkelt inte fresta på kroppen fler gånger. Måttet som innehåller den mängd av vilket gift det nu kan vara i hårfärgen är så rågat nu att ytspänningen spräcks av kanske nästa pyttelilla droppe, och är man väl allergisk blir man aldrig kvitt det.

Jag har funderat på ekologisk färgning i säkert ett par år men inte kommit till skott av flera skäl. Främst förstås för att det inte funnits på min ort; det gör det fortfarande inte, men till residensstaden kan jag pallra mig en gång i kvartalet, tycker jag. Också därför att de ekologiska färgerna i början inte var så bra. De fanns inte i så många nyanser och de var mer som toning än som färgning. Än är det givetvis för tidigt att säga hur bra färgen sitter, men den tog utmärkt vid färgningen och det är en snygg och glansig nyans, inte matt som jag hade läst att ekofärgerna gärna ville bli. Dessutom var det en himla trevlig salong med genomtänkt ekoprofil och inredning som var fräsch och rogivande utan att vara flummig. Jag gick därifrån med tvättnötter också och lite annat giftfritt smått och gott.

Men klippa mig får ingen annan än min vanliga frisör göra!