2010-05-28

all skogen är full av doft

Den k. läsekretsen har nog överseende med detta mitt lättsinne, men allting bara flyter fram så sällsamt skönt. Min dunderförkylning skulle kunna golva en häst men jag märker den knappt – det ryms vila i tillvaron; där ryms också hästliv och vårliv och gemenskap* som ter sig … jo faktiskt så verkar den hållbar, med värme och stadga och sans och viss yra; och yrsel av grönskan i vår lilla skog får jag med storflickans hand i min när vi svävar där bland dalsänkans liljor, och yrsel ger doften man aldrig får nog av, ty super man in den i alltför starka drag dränks den. Luktreceptorerna för liljekonvalj sitter visst i näsborrens yttersta del: förbi dem ska doften inte tas in (andas lätt, andas lätt! Ja! jag andas lätt).


Bestämt tror jag att Miss Gillette skriver ungefär en sån här postning varje försommar. Det är inte med avsikt: hon kan bara inte värja sig. De flyter sida vid sida med henne i det saftiga gröndoftande ljuset i denna tid som kanske är den enda på året som är helt fri från vemod.

*Att skriva "nätverk" i den här betraktelsen vore stilbrottsligt juh.