Ska man gå på lekis bli man lätt på dekis*

Lite rällschös är det nästan så man blir: ty sannerligen säger Miss Gillette eder att han är uppstånden från de om inte döda, så åtminstone saknade i strid (vilket så ofta visar sig vara ekvivalent att det senare kan sägas vara en eufemism för det förra).

Här har Julflickan, ungefär tio veckor gammal,
nyss packat upp ett grattiskort från Gislaved.

Hoppet är dock som bekant rent naivt i sin envishet. Ingen av oss föräldrar hade övergett förhoppningen att undret en vacker dag skulle ske, och si! kom då en osedvanligt vacker dag, och skedde alltså miraklet. Jag stod och svartmålade för fullt (först taket över förstukvisten, sen hussockeln där färgen såg för syffig ut och slutligen snickerierna på boden: trots att jag använde tre helt olika färgtyper körde jag med samma pensel hela tiden. Den k. läsaren kan själv välja om h*n vill kalla mig smart eller lat) när Maken kom skridande med händerna hemlighetsfullt kupade kring nånting. Jag var ovillkorligen tvungen att följa med, förkunnade han, och vi skulle leta upp Julflickan.

Det var det roligaste vi nånsin har fått ge henne.

I snart tre år har han varit borta och ingen har kunnat begripa vart han tagit vägen. Maken och jag har trott HosMormor, i vars gömslen den då betydligt yngre Julflickan likt en virrig ekorrmamma flera gånger bäddat ner honom för att prompt glömma var, och bara rena tillfälligheter har gjort att han blivit hittad igen. Men idag visade det sig att han hela tiden har legat i spireasnåret vid gungträdet. Han försvann när Lillis var så färsk att vi ännu kallade henne för lilla Limpan. På våren det året hade jag klippt ner spireadjungeln men sen dess har jag varit för deprimerad och/eller stressad för att göra det, så han blev liggande där osynlig. Men idag fick alltså Maken syn på nåt han trodde var en mysko svamp och försökte plocka den.

Han var fräsch, Ongen, för att ha varit uteliggare i nära tre år. Efter att ha fått åka tvättmaskin var han sig alldeles lik igen, bortsett från att tunntunna rottrådar som bosatt sig i honom spretade ut från olika kroppsdelar. De gick emellertid lätt att avlägsna (man har väl epileringsmaskin!) och nu undrar vi om Julflickan nånsin mer kommer att släppa taget om sin älskade gosebjörn.

Första stranddan var det idag också. Allt precis allt
skulle Ongen vara med om. Efter att ha lärt sig simma
fick han åka torktumlare också för att kunna vara med
sin matte i sängen (han får det eftersom han inte fäller ett endaste dugg).

Nalleluja!

*Rubriken är hämtad ur en av dikterna i Nalles poesi av Britt G. Hallqvist. Det är en lustig liten bok som handlar om en högt men hårdhänt älskad nalle; i den dikt citatet är hämtat ur har barnet släpat med sitt gosedjur till dagis efter vilket han är mycket medtagen och skaldar sin förtvivlan.