en remsa liv

En av mina favoritanekdoter handlar om en restaurangkollega när hon jobbade på alldeles nyöppnade och hysterotrendigt fullpackade Hannas i Stockholm. Det är så trångt att folk nästan lyfts från golvet av de kringstående, men en parant dam lyckas armbåga sig fram till bardisken. Säger:
"Kan jag få en stol till min päls – jag är utlandssvensk!"*

Utlandssvensk är Miss Gillette inte, men hon känner sig ofta liksom i exil. Förr var det från Värmland; numera är det från en ort på hallandskusten och kanske framförallt från Göteborg. Och det är inte utan att hon blir lite stolt över att vara göteborgare, om än i förskingringen, av att läsa denna skildring med utifrånperspektiv (tipstack till Salt!) Varsågoda, läppja på artikeln som verkligen gör en sugen på att krypa in i nån av de där vrårna:

Stepping into Café Kringlan on Haga Nygata was like getting a big hug from a slightly overweight farmer's wife clad in head-to-toe Prada.

Susan Greenwood

En fin fikastund med varm gemenskap tillönskar Miss Gillette sina k. läsare som en av många goda fortsättningar på det här gnistrande nya året!

*Inte första gången jag återberättar denna anekdot, och inte lär det vara den sista heller.