so close I can taste it

Efter gårdagens inför-konserten-mangling i kyrkan var jag mer än vanligt tuggsugen. I skafferiet låg en påse salt- och vinägerchips; jag har på det hela taget tappat lusten på chips, men befann mig som sagt i en extraordinär sinnesstämning, så Maken och jag hamnade med tassarna i varsin påse (han föredrar ostbågar eller, om såna ej bjuds, jordnötter). Efter de första minuternas frenetiska frossande gick det att pausa så länge mellan inskopningarna att vi kunde filosofera så smått.

"Guvagoaromäromhära", sa jag.
"Lövtunna", sa Maken beundrande och höll upp ett chips mot lampan.
"Helt rätt, man får mycket mer krydda för pengarna då." Vinägern frätte grälsjukt på tungan vid det här laget och saltet sprang hack i häl och klatschade med handflatorna på de ömma ställena.
"Och slipper få den där unkna potatiseftersmaken."
"Jag tror dom tjocka chipsen görs tjocka medvetet för att öka försäljningen."
"Hur då?"
"Jo, alltså, för att bli kvitt potatisgegget stoppar man mer chips i munnen för att få kryddsmak istället. För kryddorna är goda. Men snart smakar det bara potatis igen. Och då stoppar man fler chips i käften för att med kryddor potatisen fördriva. Ond, ond cirkel."
"Sant. Men att folk aldrig lär sig?"
"Folk … Vet du – jag träffade en chipshöjdare en gång. På ett mingel utanför en hembygdsgård i Forshaga. En sån som var med och utvecklade nya chipsmodeller alltså."
"Ah. Med turbo och GPS."
"Exakt. Med min vanliga taktkänsla stampade jag ena foten i handklaveret och avslöjade min konspirationsteori för honom, ja den om försäljningsknepet alltså. Han blev oerhört förnärmad och hävdade att folk minsann gillar tjocka chips och att det är därför dom tar fram så många tjocka modeller på hans chipsfabrik."

"Och räfflade va? Såna där grillchips, eller hur. Ingen kan ju tycka om såna, alla bara äter dom för att alla andra äter dom."
"Ytterst pöbelaktigt."
"Chipsens motsvarighet till flintastek."
Jag lade en halvtransparent, sprödfriterad, etterdoftande potatisoblat på min marterade tunga. Tungan kved av njutning. Ögonlocken famnade de fuktiga hornhinnorna som buktade extatiskt. "Sannerligen säger jag dig: själva chipset ska bara vara en förevändning för att få äta kryddorna."
"I äten jordens salt; men om saltet mister sin vinäger, varmed ska man då giva chipset stuns?" sa Maken. Vartill det var svårt att säga annat än ett saligt amen.