2010-10-25

down Doheny way

Ommm jag kunde begripa varför jag alltid, ofelbarligen, ofrånkomligen, oundvikligen, oföränderligen, oblidkleligen, osvikligen, vareviga gång, beständigt, evigt samt jämt och samt kommer mig för precis när lunchtimmen slår för all världens icke-bohemiska arbetande kår. Oavsett hur morronen och förmiddan förlöper är det prick klockan tolv som jag kommer mig för att börja ringa runt till expert Si-och-Så* på det eller det Verket eller sakkunnige Så-och-Si** på den eller den Nämnden eller Myndigheten, så jag hamnar lika ofelbart, ofrånkomligt etc i en växel som upplyser mig om att man har lunchstängt. Det visste jag ju eftersom det står på hemsidan där jag hittade telefonnumret, men sålunda funtad är jag att det gäller att kasta mig på surfbrädan och rida på den soliton av handlingskraft som plötsligt uppstår ur min släppjas navelluddiga ocean. Många gånger håller vågen i sig tills lunchtimmen passerat, så om jag fortfarande står på brädan då kan jag ringa runt till verken, nämnderna och myndigheterna igen.

(Enstaka gånger har jag otippat flyt och hamnar inne i ett green room där nån både svarar i telefonen och gärna hjälper till. Till exempel idag, klockan två minuter över tolv, när en underbar mänska på Universeum*** lovade försöka ta reda på de svenska namnen på några rockor – och dessutom erbjöd sig att kolla igenom listan över fiskar vilkas latinska namn jag känner men som saknar svenska benämningar.****)

Men nu är klockan över ett – måste skrida till Verket. Nej ringa till Verket, juh. Och den k. läsekretsen kan notera att John Scott Russell kallade solitonen för "wave of translation".*****

*Ni vet – den gamla adelssläkten.
**Hans syssling.
***Givetvis i Göteborg; göteborgare är alltid så himla tillmötesgående.
****Alla firrarna, plus ytterligare 140 sorters fiskar, fåglar, sköldpaddor och andra marina varelser, utgör bifångst vid tonfiskfisket.
*****Det visste du inte va, älskade Maken, när du gödslade min tillvaro med den termen?