shouting out inside "I'm proud of you, I'm proud of you"

Idag firar Maken och jag två-dar-före-Odorf Mas-födelsedag, för det var den dan vi träffades på Odorf Mas trettioårsskiva för ett antal år sen. I kvällningen klättrade vi i träd med barna (som tycks sakna alla spärrar vad gäller trädklättring, också den yngsta), och man kunde slänga sig ur träden ner i den jättedjupa snön som i en megastor sittsäck.

Till kvällsmaten efteråt korkade vi upp det rosa svennebilliga mousserande vinet och hällde rosa saft i döttrarnas glas. Lillis var törstig och ville inte vänta tills Julflickan satt sig, så hon klingade glas med mammpappa och började bälga i sig.

"Men Lillis, du får väl vänta tills jag har satt mig!" harmades Julflickan.
"Jag gjorde fri drickning", sa hennes lillasyster då.*

Sen berättade Maken hur det gick till när vi träffades den där kvällen för elva år sen:

"Jag klev ut ur min port, och där stod min kompis. Han hade er mamma med sig, och det första hon sa till mig var: 'Vad stor du har blivit.'"**
"Sa hon?" förundrade sig Julflickan.
"Ja, och då föll jag som en sten. Och landade som en fjäder."

Efter det pratade vi allihop om trädklättringen. Och treåtalftåringen sa till sin storasyster:

"Jag är stolt över dig, Julflickan!"

Vad stor du har blivit, sa den blick hennes föräldrar smekte henne med, och deras munnar sa att de var stolta över Julflickan de med, och denna årsdag som redan varit som en present är ju faktiskt inte slut än.

*Hur många är det idag som ens känner till uttrycket fri drickning? Det är väl Maggan Ribbing och så vi som går i nostalgispinn över Prinsessornas etikettbok. På bättre kalas får man nämligen inte dricka annat än då skålar utbringas, inte förrän värdinnan tillkännager att det är fri drickning. Jag tycker det där är så corny att jag brukar tillkännage fri drickning vid våra tarvliga måltider.
**Vi hade nämligen träffats en gång före det, tolv år tidigare, under tämligen dråplo-romantiska omständigheter.