on such a winter's day

Vilken dag! Blå där gårdagen var grå, klarhet istället för gårdagens yra. Som det var söndag – vilket förresten är ett anagram på snödag – kunde vi ägna dan åt skottning. Tre timmar tog det Maken och mig tillhopa, så min tidigare uppskattning att det skulle ta sju timmar att skotta är nog ganska korrekt: måste man göra alltihop själv är tempot givetvis inte lika högt alla timmarna som de tre första.

Själva nederbördsmängden var måhända inte enorm, utan det är återigen hur den torra, superlätta nysnön driver i stark vind som fascinerar. Nu hade den fått nya intressanta plogvallar att formera sig kring också, och när nästa omgång (som ska ge dubbelt så mycket snö som den här gången, om ett par dar) dansar ner lär den bilda ytterligare andra spännande dyner.

Jag var så slut efter skottningen att jag klädde av mig, la mig på spikmattan och svimmade. Troligen kan jag inte röra armarna alls imorron och jag kan ärligt säga att jag är helnöjd med den snömängd vi redan fått. Jag tänker hela tiden hellre snö än regn, hellre snö än regn, hellre snö än regn men …

Undrar just om julrosen blommar för fullt en meter ner i sin ombonade igloo. Att vintergrönan gör det under snön är jag övertygad om: den blommar ju nästan jämt. Antingen är den en mycket tacksam typ eller också hyser den planer på att ta över världen utan att folk blir arga.