I look into the sky

Under en pudertum: skare så stark att den bar mig hela rundan, till fots. Till och med här är en oplogad skogsväg oväntad: kanske är den ett bättre mått på vinterns magnitud än statistik över fallen snö och fallna tak. Ögonen vätskar, ovana vid ljuset överallt precis överalltifrån, som från skidfolie. Ut ur idet nu mänska, ut och lev. Under mockarocken en prickig tunika, tunn. Och fryser inte.

Här i Värmland, diktarnas, myternas och
järnets rike, kan trä rosta. Jo, det är säkert.

T-korsning i det blå.

Tråd korsar träd.

Den här nya sortens klumpar är kanske funktionella och så,
men en styggelse att skåda.

Glasisolatorer, däremot, bär högspänningsledningarna som issmycken.

Är det den där Enstaka som glömt sin kvast mitt i skogen?
Ajoo, ni vet! Enstaka skurar över hela landet?