2010-02-20

en tradare i snörök

Blev imorse serverad frukost på sängen av Julflickan, som vet vilken blandning av mejeriprodukter jag vill ha i en av de djupa vita skålarna och vilken sked jag helst äter den med. Sen kom hon med sin egen tallrik och kröp ner, och vi satt där och mumsade i godan ro hon och jag.


Redan igår bestämde vi oss för att bejaka insnöadheten: det hade inte varit nån idé att ens försöka ta sig nånstans. Därför blev det – med ett samvete rent som nystormad snö – loj långmorron Hoppa inte i sängen! Vi är inte på hotell nu! med godispåsarna. Ut vill ingen gå. Snön vräker in från nordost, och hur kallt tretton minus upplevs som tillsammans med vindavkylningen saknar intresse. Vi har bakat (matbröd och chokladbollar) och rippat cedeskivor (på grund av hårddiskkrasch) och lekt, Julflickan har skurat handfatet och putsat speglarna, och själv har jag osedvanligt ostressat kommit mig för: skrapat bort stearinrinn bakom ett element, sorterat in gardinkrokar som i flera år legat i skivhyllan, dammsugit bakom stora sängen. Sånt.

Som avrundning på dan vill tjejerna se Mamma Mia! (detta efter Teletubbies: enkelspåriga är de inte). Eftersom det är fjurtinölfte gången den rullen rullar här tänker jag nöja mig med att lyssna på musiken medan jag stryker, lagar barnoveraller, knyter mattfransar och annat moooderligt. Brasan och chipsen knastrar ikapp. Snösvängens fordon blinkar och skrapar utanför. Garageuppfarten är åter ett minne blott (om vi gick och blev dementa och fick dålig hågkomst skulle vi kanske slippa vårt snösyfosarbete). Naturen grottar in oss. Snart ska vi blanda järnoxid med urin och måla älgar och priapistiska streckgubbar på väggarna. Det kommer att matcha teverummets engelskt röda fint.