lever för Jesus

Hemlagad mat slår allt annat. Man vet exakt vad det är man stoppar i sig och slipper kemiska överraskningar. Sunt och närande och naturligt.


Här i huset pågår emellertid tömning av den bågnande frysboxen. Vi är notoriskt usla på att märka lådorna vi trycker in i frysen Men det minns jag ju att det är dillkött i den där glasslådan vilket resulterar i en djupfryst byggblocksmur av olikformade behållare med okänt innehåll. Sporten är att ta fram en bytta varje kväll och laga lunch av innehållet påföljande dag. Oftast har då den tinade substansen antagit igenkännliga konturer. Oftast. Men inte alltid.

Idag var utmaningen en illorange jôrpa som på inga villkors vis lät sig artbestämmas. Länge gissade vi på rotmos, men den teorin fick överges. Nåt med morot kanske? Eller pumpa? All smak som anrättningen en gång kunde ha haft ("Någon gång måste det ju ha funnits en originalrätt", för att citera Översättarhelena) hade evaporerat, måhända sugits upp av glassar och köttfärs och finhackad dill; hur som helst gavs inga ledtrådar den vägen. Skulle man över huvud taget våga äta det?

O ja. When in doubt, laga soppa. Det är mitt credo, mitt stridsrop, min ledstjärna. Ner med det orange gucket i en kastrull, bedöva det med umami*, tärna i kokt potatis för förhöjd matighet. Fortfarande var rätten tämligen intetsägande. Men splitt splatt med sweet chilisåsflaskan och saken var biff. (Nej, inte så, det är bara ett talesätt ser ni: jag menar att jag var nöjd, att det var med beröm klart. Om jag verkligen hade kunnat förvandla soppa till biff skulle jag ha grundat en sekt för längesen och tjänat storkovan.)

"Vilken himmelsk soppa", suckade mätta och glada Miss Gillette.
"Ja, en himla soppa var det", muttrade Maken.

Fortfarande vet ingen av oss vad det var vi åt. Men ytterligare en ledig plats har frigjorts i frysen, och för morrondan har jag stora, asiatisksyftande planer för en bytta vars mörkbruna innehåll påminner skrämmande starkt om en uråldrig lever stadd i upplösning. Om det aldrig händer nånting mer här efter lunch imorron är det kanske missfärgat, koagulerat kungsvatten i den där byttan jag tagit fram.

*i form av en buljongtärning