the way look milky

Läser i nr 1/10 av Coops tidskrift Mersmak (eller om det inte är en särskrivning på omslaget, utan den faktiskt heter Mer smak; eller kanske är det en medveten grafisk tvetydighet) Louise Ungerths* kolumn "Se upp för korkad design". Kolumnen handlar om de enerverande och oekonomiska mejeriförpackningarna med skruvkork.

Hurra! tänkte jag när jag läste vad Ungerth skrev. Jag har nämligen – av pur irritation – tidigare tillskrivit Milko och klagat på just dessa förpackningar: hur mycket innehåll som måste slängas, hur besvärliga de är att skölja ur och platta ihop till återvinningen. I mitt brev uttalade jag min misstanke om att ekonomiska motiv ligger bakom den här förpackningstypen: mejeriet tjänar naturligtvis på att de flesta slänger minst en deciliter per liter såld trögflytande vätska (mjölk finns inte med skruvkork, har jag noterat. Den skulle det nämligen inte bli nåt svinn på). Svaret jag fick var på den punkten högst indignerat: man hävdade att det minsann var av hänsyn till handikappade och handledsklena som förpackningarna ser ut som de gör (de handikappade och handledsklena är dock tydligen jättestarka och fingerfärdiga när de ska öppna sina mjölklitrar).

Och Ungerth skriver i sin kolumn att "Vi konsumenter gillar dem bäst enligt alla undersökningar." Hon fortsätter med invändningen att vi sannolikt skulle protestera om vi vore mer medvetna om hur fördyrande dessa förpackningar är. Det har hon nog rätt i. Själv skulle jag dessutom vilja veta hur frågan är ställd – det måste man alltid fråga sig när det gäller undersökningar – för att ge det resultatet. Handlar det om en enkät där konsumenten får svara på vilken typ av förpackning som h*n tycker bäst om att öppna och hantera? I så fall är svaret rättvisande. Men om det istället (vilket jag misstänker) handlar om att man presenterar statistik över hur många förpackningar av ena eller andra slaget som säljs, ja då ligger nog en annan sanning bakom. Det finns ju otaliga yoghurt- och filsmaker som endast säljs i skruvkorksförpackningar, och om man då köper produkten är det för att man gillar innehållet, inte förpackningen. Om man hade kunnat välja skulle man kanske ha köpt samma guck i annan förpackning istället.**

Det här är en sån där yttepyttesak man kan göra för miljöns och plånbokens välbefinnande. (Och tänk på allt adrenalin, all tid och allt vatten man spar!) Miss Gillette tycker att man ska undvika skruvkorksförpackningar – helst bojkotta dem helt, fast hon är samtidigt ingen vän av förbud, utan litar på att envar gör sitt bästa. Och gärna talar om för mejerierna vad man anser om dem, det är ju en baggis nu för tiden när det bara är att tjonga iväg ett mejl.

Detta var ett lyssna – lär – lyd!-meddelande från Miss Gillette.***


*Ungerth är chef för konsumentfrågor på Konsumentföreningen i Stockholm.
**Min favvoförpackning är gamla hederliga brik. När den är tom viker man bara ut flikarna och pressar ur den sista decilitern också, varpå det är urenkelt att hälla i en liten mängd vatten och skaka rent paketet invändigt. Sist öppnar man toppsvetsningen: då torkar paketet inuti på en halvtimme och man får en luktfri återvinningslåda i sitt självfallet kliniskt rena hem.
***Hurra! också för de k. läsare som kan lista ut varför damen på nedre bilden får illustrera denna postning.