the voices of those who stand looking

Det finns ju de som retar sig på det Äntligen! som årligen framgormas här i riket. Men den som traskat i det gilletteska hemmanets trappa under långliga tider kan inte annat än tycka att ett mer välfunnet och pregnant ord ej rimligtvis kan finnas i detta språk.

Jag har hunnit tappa räkningen, men tror att det till sommaren är halva tjoget år jämnt som vi (huvudsakligen jag) målade om det hiskeligt realisationsgröna trapphuset i ljust gult och några gråa nyanser. Om trappans brunspräckliga linoleum lagts in direkt när huset byggdes vet jag inte, men minst ett halvt sekel hade den på nacken. Värre kan det inte bli, tänkte jag och drog oförväget på ett lager grå färg. Det blev det inte heller, utan ljust och fräscht, och jag var efter omständigheterna nöjd. Dock fanns tre aber:

* Trappstegsfärgen skulle ha haft samma grå nyans som det fält som löper från golvlisten och upp till ledstången, men blandades fel i butiken.
* Färgen räckte inte till det sista trappsteget.
* En ljust grå ton framhäver allt det skräp och den lort som brungyttrighet skonsamt döljer.


Många mänskor skulle genast ha åtgärdat denna brist (och hur jag avundas och avskyr dem för denna deras dådkraft!) men så funkar nu en gång inte jag. Jag hade – och har än – i livligt minne vilken kräkupplevelse det varit att vistas i trapphuset tidigare och var belåten över förändringen. Emellertid kan inte ens hos mig ett ensamt omålat trappsteg undgå att skava i ögat; och även om kontaktlinser skyddar mot såväl tårgas som lökångor utgör de inget som helst estetiskt filter. Kort sagt var det många år sen jag ledsnade på det där skitfula trappsteget. Men ni som har hus vet hur det är. Ni som har både hus och småbarn har full förståelse för att det kan bli såhär: att allt utom de mest akuta åtgärderna skjuts upp på icke angiven tid.

Därför är det som vi i hemmanet nu utbrister i ett jubelklingande Äntligen! åt vår enhetligt, mörkt gråmålade trappa. Och detta blir nog det sista mina k. läsare får höra om fullbordade projekt på ett bra tag, för imorron hämtar vi hem barna vilkas bortovaro har möjliggjort grovpyssel av det här slaget.