as I keep my liver busy

Att Miss Gillette har varit organiserad helnykterist är ingen hemlighet. I femton år var det drogfria livet en tillvaro som var starkare beroendeframkallande än allt utom kärlek och kåthet. I femton år var vardagarna fyllda av föreningsaktiviteter och helgerna och loven av kurser, läger och träffar. De enstaka gånger ett blankt veckoslut rullade fram vid horisonten slog förväntansabstinensen till med skrämmande styrka; då hittade vi på våra egna utbildningar och träffar bara för att få sticka iväg till nån kursgård eller föreningslokal och bara vara. I femton år undfick jag hur mycket upplysning som helt inom allsköns ämnesområden, från alkoholens sociala effekter på 35,5-åringar till videoteknik och konsten att organisera en regional bordtenniscup.

Men: att det är omöjligt att uttala ordet oxytocin* när man är plakat är ett faktum jag aldrig fick lära mig.

Först när sistlidna fredag med förbluffande snäbbja – nästan som ur bakhåll – rusade mot lördan gjorde jag på empirisk väg rönet att en person påverkad av caesarsallad och rioja är medicinskt oförmögen att formulera nåt ord som mer liknar oxytocin än åxitizyyyn. Oxytocin är en absolut nödvändig glosa vid värvandet av fiiina och underbaaara mennscherrr man just blivit jättekompis med till den kör man så hjärtinnerligen önskar skulle förgylla även dessa charmant trevliga individers liv. Om min kör nu inte utökas med två, eller ens en, skönsjungande gentleman är det alltså fullt möjligt att den bakomliggande orsaken är mina misslyckade ansträngningar att begripligt framsäga ordet oxytocin. Meddelas härmed androm till varnagel, ty behovet av att värva körsångare är ju faktiskt i stort sett konstant.

*Oxytocin är ett peptidhormon som framkallar välbefinnandekänslor. Det frisätts bland annat när man sjunger.