en en bär bär

Med andan i halsen kom jag galopperande till floristen och berättade om den botaniska sensation som jag redogjorde för här härförleden. Jag hade förstås väntat mig uppståndelse och stor uppmärksamhet, mittuppslaget i lokalblaskan, reportage i regionalteve, tematiska pussel, t-tröjor, luktsudd och kramleksaker och, som krönet på min tid i rampljuset, ett inslag i nåt seriöst naturprogram i svt, men floristen svarade bara: Jaså ruskus.

Ruscus hypophyllum* är en av sex arter i släktet stickmyrten. Det intressanta är att det vi tror är blad i själva verket är kladodier eller fyllokladier, som jag aldrig hört talas om förut men som har funnits i alla år ändå och är bladliknande stammar**. Vet man det är det förstås inte konstigt att blomman sitter där den gör. Nu hoppas jag såklart att det blir bär på min stickmyrten också. Då borde väl floristen bli liiite impad i alla fall.

*Floristen sa Ruscus hypoglossum, men det stämmer inte med vad jag googlat fram. Hypoglossum blommar på bladets ovansida och ser dessutom inte riktigt ut som mina kvistar gör. Men de är snarlika, och släktet är ju rätt.
**Det riktiga bladet är pyttelitet och icke-fotosyntetiskt, fast några såna har det dock inte kommit på mina blommande kvistar härhemma.