is the drug for me

"Lillis, det är A i telefon. Vill du lek–"
"Nej!"


För första gången i världshistorien sa hon nej till att vara med en vän. Eftertryckligt. Jag pratar nu om tjejen som kan komma hem efter en hel dags intensiv social samvaro på dagis och börja gråta för att hon aldrig får träffa nåra kompisar! Men hon har lärt sig spela angry birds nu på pappas nya mobil och när hon har lyckats tjata sig till en stund med den finns det inget i världen all som kan få henne att lämna den ifrån sig.


Jag förstår lockelsen, det är ett spel som är skojigt på precis det rätta fåniga sättet. Dessutom är telefonen som gjord för hennes små kompetenta femårsfingrar. Hon är så söt när hon sitter där och är så skicklig: detta är det kanske första området på vilket hon sopar banan med alla andra i sin omgivning. Måste kännas rätt bra för en som är van att lära sig allting sist. Men av flera skäl får hon förstås inte spela så värst mycket. Och då kan det bli som ovan.